Avgörande från HFD om talerätt

Den 10 november 2017 meddelade HFD en efterlängtad dom i mål nr 4876-16. Målet avser Kammarkollegiets upphandling av ramavtal i IT-tjänster och berör väldigt många offentliga beställare och leverantörer.

Den fråga som HFD lyfte upp till prövning var talerätten och mer exakt om en leverantör, som ostridigt inte har intresse av att tilldelas kontrakt i en upphandling, har rätt att begära densamma överprövad. HFDs korta svar är nej. Detta alltså trots att parten i målet de facto är en “leverantör” i branschen.  HFD anser nämligen att det inte räcker med att vara “leverantör” enligt definitionen i LOU för att ha talerätt utan menar att “en förutsättning för att en leverantör ska ha rätt att få en viss upphandling överprövad är att denne har eller har haft ett intresse av att tilldelas kontrakt i samma upphandling”.

Jag tror att nyckel till avgörandet ligger i att leverantören ostridigt inte avsåg att lämna anbud i upphandlingen. Målet hade enligt min bedömning fått en helt annan utgång om leverantören bara hade påstått att denna önskade och kunde lämna anbud, men inte hade gjort det.

Vad ska man dra för lärdom av avgörande? Jag tror att om man är en leverantör som har omfattande synpunkter på en upphandling – t.ex. avtalstiden – som man vill påtala, men inte lyckas få gehör för dessa synpunkter under en pågående upphandling, så bör man ge in ett anbud eller i vart fall tydligt påtala för den upphandlande myndigheten i t.ex. frågor och svar att man vill lämna ett anbud men känner sig förhindrad att göra det av ett eller annat skäl. Som jag tolkar HFD bör det räcka för att kvalificera sig som “leverantör” och behålla möjligheten att begära en upphandling överprövad. – Är man å andra sidan en upphandlande myndighet eller enhet finns inte mycket mer att göra än att, om man hamnar i en process, åberopa avgörandet om talan väcks av en leverantör som inte har gett in anbud i aktuell upphandling.

Är man advokat eller jurist bör man notera följande. Återigen ser vi ett avgörande från HFD som – skulle jag vilja påstå – går utanför lagtextens ordalydelse. Detta understryker hur viktigt det är att kunna upphandlingsrätt och vara helt uppdaterad på gällande praxis, för att ge kunna ge korrekta råd inom området. Så mitt råd till mina kollegor är: rådge aldrig klienter i rättsfrågor du inte behärskar, det kan stå din klient (och i värsta fall dig) dyrt!

Det är härutöver anmärkningsvärt att det tog HFD över ett år och två månader att avgöra målet. Kammarrätten i Stockholm meddelade dom i målet i september 2016. Det måste göras något åt dessa långa handläggningstider som drabbar alla inblandade parter med enorma kostnader för samhället som följd. Hur många direktupphandlingar har inte behövt göras under den avtalslösa tid som förflutit sedan de gamla ramavtalen löpte ut? Och vad tycker leverantörerna om att deras anbudspriser som beräknades  och offererade för långt över ett och ett halv år sedan, nu ska börja gälla? Är det rimligt?